“Ett jävlaranamma som det stukade kulturlivet behöver nu.”, SvD
Tack!
Hela texten under.. eller här på Svd.
Hela texten från Svd:
“Julia skiljer inte på mitt och ditt. På Källarbyn i Gamla stan hamnar vi i en lögnerskas bisarra tankevärld – med en övertygandeskådespelare i öronen.
Anna Ångströmanna.angstrom@svd.se
Hon är inte lite fräck, Julia. Går runt och snokar i folks väskor, snor åt sig en flaska skumpa från ett bord och förser sig ur den utan att be omlov.
Eller kanske ger hon bara uttryck för vårt individualistiska samhälle där var och en står sig själv närmast och alla vill vara vinnare iframgångsjakten. En dag råkar nämligen denna mor och tjänstekvinna på Försäkringskassan upptäcka att hennes påse med gifflar interegistrerats i självscanningen. Mataffären får skylla sig själv. Ur denna lilla stöld växer ett nytt ego och liv fram: hon börjar stjäla, ljuga och taplats – nästan som i vrede.
Hon odlar en omoral som med mytomanens logik växer för varje steg i ”karriären”: som healer, präst, politiker… Hur det slutar ska kanskeinte avslöjas, men konstförfalskning är en ledtråd.
Monologen ”Tjuven och lögnerskan Julia” kan delvis sägas kroka i den nygamla trenden immersiv teater (som Ylva Lagercrantz Spindler skrevom i SvD 16/11), där publiken omges av och blir en del av föreställningen. Upplevelsen är särskilt intim på kaféscenen Källarbyn i Gamla standär skådespelaren Sanna Krepper rör sig bland borden. Vi som köpt biljett har försetts med hörlurar där Julias ord och tankar går rätt in i vårahjärnor, live. Bakom det experimentella konceptet, tänkt just för kafé- eller barmiljö, står Jörgen Hjerth (manus) och Åsa Kalmér (regi).
Att publiken i realtid får lyssna till skådespelare via hörlurar kan tyckas vara en omväg när vi ändå befinner oss i samma lokal. Men i tillexempel ”1984” på Kulturhuset Stadsteatern i våras användes greppet smart för att domptera publiken och iscensätta storebrorssamhälletsdubbeltänkande.
I fallet Julia ärrösten nära även när skådespelaren försvinner ur vårt synfält. Det är ofta dråpligt att hänga med i Kreppers inlevelsefullatolkning av rollen och dess tvära kast. Eller ska man säga (yrkes)rollerna, för Julia avverkar en hel radda – mot slutet blir det något av enkatalogaria. Man skrattar en hel del åt igenkännbara fenomen i vår tid, vår konsumtion av såväl varor som känslor. Hela tiden medambivalensen inför om man sympatiserar med eller tar avstånd från denna kameleontiska kvinna, som utstrålar nonchalant charm.
Är ärlighet och lydighet överskattat? ”Tjuven och lögnerskan Julia” ställer frågan på sin spets med underhållande framfusighet. Ettjävlaranamma som det stukade kulturlivet behöver nu. Spelas den 8–10 december klockan 19 på Källarbyn, Stora Nygatan 31 i Stockholm.”